söndagen den 10:e januari 2010

Vandring i mörk, kall och stor ödemark

Foto: Henrik KettunenPolarnatt eller midvintermörker heter det, då solen i polarområden, dvs norr om norra polarcirkeln inte alls stiger. Dagtid är ett enda skymnings/gryningsljus även mitt på dagen. Halvljusa tiden är mycket kort, och om det dessutom är molnigt, så kan även dagtiden vara mycket mörk. Vi gjorde en vecka lång skidvandring till Finlands största skogsödemark, Urho Kekkonens nationalpark. Den gränsar sig till Ryssland. Det var dessutom ganska kallt. Nästan som hur man kunde tänka sig att det skulle vara i Sibirien.

En vecka mellan 28 december 2009 och 5 januari 2010. Närmare 150 km skidning. Nötterna övernattade vi i ödestugor. I nordligaste nationlparker i Finland har vi sk. ödestugor, där dörrarna är öppna för allmänheten. ödestuga. Foto: Henrik Kettunen
Vem som helst vandrare kan övernatta där gratis. Det finns brännved och t.o.m bastun, där man kan tvätta sig. Visst bör man vara van med uteliv i extrema förhållanden, och vara utrustad. Kallaste skidturen, från en stuga till en annan gjorde vi en kväll, i mörk skog, då det säkerligen hade varit ca 40 grader kallt. De var en tuff tur. Tuffast var det nog då de var dags att göra sina bestyr i utedass - i minus 40.

Henrik Kettunen. Bild: Anna KettunenI bilden ovan har jag just kommit till stugan, efter att ha skidat och fotograferat 5 h i sträck i minus 35, och där vid sidan skidåkat 20 km. Utrustningarna fungerade perfekt. Under denhär dagturen tog jag resans bästa vyer, som bl.a. kan hittas här: www.kettunen.1g.fi/kuvat/kaamosvaellus/

0 kommenttia:

Skicka en kommentar